Sök efter

Trots att regeringen är inne på sitt andra regeringsår har man ännu inte närmare definierat vad som menas med ”utanförskap” eller vad som händer med det. För att ändå ange något mått redovisade regeringen i årets finansplan det antal personer som någon gång under året lyfter en ersättning från de sociala trygghetssystemen, statistiskt omräknat till ”helårspersoner”. Bakom dessa statistiska ”helårspersoner” finns nästan dubbelt så många verkliga individer av det enkla skälet att de allra flesta bara lyfter ersättningar under en kort period av året. Tre av fyra ”helårspersoner” arbetar och försörjer sig själva året runt och endast en fjärdedel – och det är de som pensionerats i förtid – är försörjda av socialförsäkringar under hela året.

– En miljon statistiska ”helårspersoner” är självfallet inte detsamma som att en miljon personer står utanför arbetsmarknaden och inte försörjer sig själva, vilket alliansregeringen ger sken av.

?– Tvärtom speglar det som regeringen kallar ”utanförskap” det innanförskap som våra sociala trygghetssystem är avsedda att vara när inkomsten faller bort till följd av sjukdom eller arbetslöshet. Det är i länder med låg sysselsättning och svaga social ersättningar, som det av regeringen definierade ”utanförskapet” är lågt. Men vem vill ha lägre sysselsättning och sämre social trygghet, frågar rapportens författare?

Den utslagning som pågår i det svenska arbetslivet är ett alldeles för allvarligt problem för att hanteras på det manipulativa vis som alliansregeringen gör.

Långvarig och ständigt upprepad arbetslöshet drabbar numera stora grupper av arbetslösa. Var fjärde person som är inskriven vid arbetsförmedlingen har en genomsnittlig tid i arbetslöshet på nästan fem år under den senaste åttaårsperioden, visar fakta som Bo Jangenäs och Levi Svenningsson presenterar.

– Det borde vara arbetsförmedlingens viktigaste uppgift att bryta dessa långvariga arbetslöshetskarriärer. Men så definierar vare sig arbetsförmedlingen eller regeringen sitt uppdrag, enligt rapportförfattarna.

?– Om problemen med ”utanförskap” på allvar ska minskas, måste man ta itu med de förhållanden som faktiskt skapar det – nämligen villkoren i arbetslivet. Näringslivet kan inte längre dra sig undan ansvaret för förhållanden som de själva åstadkommer. Arbetslinjen måste gälla arbetsgivarna likaväl som arbetstagarna, skriver Bo Jangenäs och Levi Svenningsson.

De vill ha en förnyelse av arbetsmarknadspolitiken som ger betydligt större ansvar till parterna på arbetsmarknaden.

• Bo Jangenäs har under många år arbetat inom arbetsmarknadsverket och tillhört dess ledning, varit utredare i regeringskansliet och från 2004 generaldirektör för den nyinrättade myndigheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.

• Levi Svenningsson har bland annat arbetat som journalist, som utredare på LO, som departementsråd i utbildningsdepartementet, som direktör i AMS och som kanslichef i finansdepartementet, på Expertgruppen för samhällsekonomiska studier, ESS.

För mer information, kontakta:

Bo Jangenäs, rapportförfattare, 070-751 72 41, bo.jangenas@comhem.se

Levi Svenningsson, rapportförfattare, 076-55 08 715, levisvenningsson@bredband.net

Ove Andersson, kanslichef Arbetarrörelsens Tankesmedja, 08-796 26 14, 070-573 55 43, ove.andersson@ts.lo.se

Hämta rapporten som PDF: